.: Livet som mest :.

Jag klarar inte av att tänka just nu.
Jag kan inte jobba.
Jag fungerar inte.

Jag sitter och tittar på högen med jobb som ligger brevid mig.
Vet att det måste göras.
Semester på fredag.
Gör jag det inte idag måste jag jobba över. Och inte ens det är motivation nog.

Och inte nog med orkeslösheten.
Det pirrar och bubblar i bröstet. Värker, värmer.
Som när man är kär.
En biverkning av alldeles för många koppar mystisk kaffeblandning ifrån maskinen ute i hallen?
Andats in alldeles för mkt målarfärg/ kartondamm dom senaste dagarna?
Sovit för lite?

Orkeslösheten har iaf sin förklaring i att från det att jag går innanför dörren tills dess att klockan är alldeles för mkt sitter jag inte still en sekund.
Det packas upp, flyttas om, skruvad och målas och ändas och stökas.
Gärna flera olika projekt åt gången för jag är väldigt otålig.
Och orkeslösheten resulterar i en massa tänkande som inte hjälper mig att gå vidare iaf.
Utan det börjar pirra.
Ond spiral det där.

Just nu kan jag inte längta mer efter tomma dagar, utan något som helst innehåll.
Eller, slöande i solen skulle vara innehållet då.
Jag vill bli brun och fylla på D-vitamin förrådet.




"I won't hesitate no more, no more
It cannot wait, I'm yours"