Den rätta vägen.
Då var den första lasten med möbler och lådor på väg, inte till det nya boendet utan till trygg förvaring hos mina föräldrar.
Underbart snälla pappa och jocke hämtade grejjerna imorse, så nu sitterman här på jobbet och är alldeles svettig.
Och sentimental.
Det är påfrestande det här.
Jag vill flytta, men ändå inte.
Jag vill stanna, men ändå inte.
För vad händer sen? Nästa år?
Och vad hjulen har snurrat i huvudet den senaste tiden.
Har svårt att stanna kvar i nuet utan måste alltid tänka på nästa steg, hur kommer det bli?
Efter december.
Jag vill ju egentligen inte bo i Sthlm, men jag vet att det kommer bli bra, har ju en massa trevliga människor där.
Uppsala finns ju fortfarande kvar och jag trivs i staden, men här är man praktiskt taget ensam.
Umeå...Jag älskar Umeå. Men när alla är på väg därifrån/redan har flyttat så känns det som att röra sig mot strömmen. Helt fel i tiden.
Karlstad. Också ett alternativ. Men där har jag ju bara släkt. Inga vänner. Det går inte i längden.
Konstigt nog känns det som att allt sånt här var lättare tidigare.
När man hade en annan att tänka på, när man var två om ett beslut.
Och nu när man bara har sig själv att tänka på så står man där med noll aning. Man vet ingenting.
Hur blev det så?
Från att ha haft en massa tankar och drömmar om framtiden står man nu helt tom.
Jag är inte helt bekväm med den känslan.
Vila...
Jag ska försöka.
Det har ju fungerat hittills. Hitta distraktioner, glömma bort, tappa fokus.
Det är då man helt plötsligt vet. Hittar lösningen, eller den röda tråden som Anncha skulle ha sagt.
För en sån borde det väl finnas, en tänkt väg.
Jag måste bara hitta den. Känna den.
"Det är den som går vilse som hittar de nya stigarna."
Okänd
Underbart snälla pappa och jocke hämtade grejjerna imorse, så nu sitterman här på jobbet och är alldeles svettig.
Och sentimental.
Det är påfrestande det här.
Jag vill flytta, men ändå inte.
Jag vill stanna, men ändå inte.
För vad händer sen? Nästa år?
Och vad hjulen har snurrat i huvudet den senaste tiden.
Har svårt att stanna kvar i nuet utan måste alltid tänka på nästa steg, hur kommer det bli?
Efter december.
Jag vill ju egentligen inte bo i Sthlm, men jag vet att det kommer bli bra, har ju en massa trevliga människor där.
Uppsala finns ju fortfarande kvar och jag trivs i staden, men här är man praktiskt taget ensam.
Umeå...Jag älskar Umeå. Men när alla är på väg därifrån/redan har flyttat så känns det som att röra sig mot strömmen. Helt fel i tiden.
Karlstad. Också ett alternativ. Men där har jag ju bara släkt. Inga vänner. Det går inte i längden.
Konstigt nog känns det som att allt sånt här var lättare tidigare.
När man hade en annan att tänka på, när man var två om ett beslut.
Och nu när man bara har sig själv att tänka på så står man där med noll aning. Man vet ingenting.
Hur blev det så?
Från att ha haft en massa tankar och drömmar om framtiden står man nu helt tom.
Jag är inte helt bekväm med den känslan.
Vila...
Jag ska försöka.
Det har ju fungerat hittills. Hitta distraktioner, glömma bort, tappa fokus.
Det är då man helt plötsligt vet. Hittar lösningen, eller den röda tråden som Anncha skulle ha sagt.
För en sån borde det väl finnas, en tänkt väg.
Jag måste bara hitta den. Känna den.
"Det är den som går vilse som hittar de nya stigarna."
Okänd
Release!
Release I am out of control
I´m out of body
I´m out of body
Nej man ska kanske kolla upp några danskurser.....
Det rycker i kroppen!
Låten i sin helhet: http://www.youtube.com/watch?v=yzTznzYzTbQ
Quickfix
Idag har det varit tråkigt väder, så lite har blivit gjort.
Förrådet är städat, hyllorna är färdigmålade och jag har inhandlat lite nya ting.
(jag köpte handdukarna anncha!)
Nu när förrådet är fixat har en stor del av spänningen försvunnit.
Det kanske var just det som var boven.
Så nu är läget under kontroll igen.
Börja jobba imorgon igen, och på Fredag kommer Pappa & Jocke och hämtar alla saker som ska ner till Värmland.
Orkade inte åka till Sthlm idag, tar lördagen till det istället.
Då kan jag göra bort allt på en dag och jag hinner städa bort efter mig.
Ska lägga mig i ett bad istället. lyssna på musik...och ta en öl.
Det hjärtat vill...
"Lyssna till ditt hjärta"
Om det hjärtat vill inte är möjligt?
Ska man ändå lyssna och låta hjärtat brista? Skrumpna? När det inte blir som hjärtat vill?
Om hjärtat vill en massa olika saker?
Tuser olika saker.
Man kan inte ha kakan kvar och fortfarande äta den.
En läxa man sannerligen lärt sig.
Om hjärtat inte är att lita på?
Om hjärtat inte orkar mer?
Hjärtat är på verkstad.
Åter i bruk: Okänt
Energibalansering
Då var den delen av min semester över och nu är man hemma igen.
Eller där "hemma" är för tillfället.
För det känns inte så mkt som hemma när man parerar för alla lådor som står överallt.
Det ekar. Inte för att jag går omkring och pratar med mig själv...
Men ändå.
Det blev mkt qualitytime med tjejjerna den här vändan, kändes nyttigt för själen.
Synd bara att det aldrig blev riktigt varmt så man kunde lägga sig och slöa i en park utan att huttra.
Men lagomt till hemkomsten följer solen med och den har nästan smält mig idag.
Kan ju meddela att motivationen till att städa upp nere i förrådet inte varit på topp.... Morgondagens syssla.
*hoppas på regn*
Ska förbi nya lägenheten imorgon, spackla lite. Kanske måla om jag hinner.
Annars gör jag kanske det på lördag.
Även fast jag inte vet hur länge jag blir kvar där känns det skönt med en fräsch start, rusta har ju överkomliga priser, man blir ju inte direkt ruinerad.
Har även köpt hyllor till badrummet som jag har målat, samt hyllorna till köket.
Och en brödrost, galet fin.
Det är så mkt som ska göras, och jag kan verkligen inte slappna av.
Stannar jag till och tar ett djupt andetag känner jag hur pulsen dånar i kroppen, hjärtat rusar.
Förstår inte varför, för jag vet att jag kommer hinna allt, med goda marginaler.
Och när jag blir så här blir ändå inget gjort.
Jag stressar upp mig vilket tar all min energi, och då får jag ingen kraft till att ta tag i något, vilket stressar upp mig ytterligare.
Superbra Sandra. Ser lovande ut det här.
Måste nästan sova med musik på, för att inte höra hjärtslagen.
För då somnar jag verkligen inte.
Som sagt.
Kommer jag bli en mindre stressad själ av att pendla?
Det blir morgonyoga på tåget kanske, för när kommer tid annars finnas?
haha...
Nu ska jag börja läsa allt som jag inte tagit mig tid till innan, kanske tom börja plugga lite bättre.
Nej nu pladdrar jag bara en massa strunt.
Dags att försöka locka på John Blund...
Himlen på jorden.
Midsommar.
Helt underbart.
Det skulle nog räcka med endast de två orden för att beskriva gårdagen,
men jag tänkte vara lite mer detaljerad än så.
Vid fyra satt trängde vi in oss i miras bil som var fullpackad med både vin, mat, spel(mira krävde guitarhero) och badkläder och satt fart mot Bygdsiljum.
För fort gick det.
Mira´s lilla blå pärla slickade vägarna och efter diverse felkörningar och sönderskrapade avgassystem så kom vi till himlen på jorden.
Och vi bara satt.
Andan gick ur en och man kunde inget annat än att bara sitta.
Solen värmde och utsikten..helt underbar!
När alla var på plats fick vi vid sju tiden äntligen äta, gudomligt gott. (Också två väldigt passande ord.)
Grillad kyckling och majs, hemmagjord potatissallad, mängder av jordgubbar (och grädde) och vattenmelon till förbannelse.
Den tog aldrig slut!
Vi åt och åt och fick ändå kasta hälften dagen efter.
Kvällens höjdare var nog ändå badtunnan.
Efter lite övertalning fick jag även med mig Anncha och sen var det kört.
Halva kvällen spenderades med endast huvudet ovanför vattenytan och vi kom fram till att 40grader var en alldeles perfekt temperatur.
Kvällen innehöll även kvällens första dopp, sanning och sanning, en hårsprejsdans och brottning om sovplatserna på loftet.
För min del gav jag upp vid halv sex snåret, somnade tungt för att vakna några ynka timmar senare.
Vissa hade ju redan somnat vid ett i soffan och hade betydligt mindre sovlust när klockan slagit tio, så det var bara att krypa ut på gräset för att njuta av solen och försöka piggna till lite.
Alla var lyckliga över faktum att ingen verkade känna sig bakis, men vilket bakslag!
Ingen var ju riktigt nykter än.
Mira som varit den nyktraste av alla under gårdagen var sjävutnämnd chaufför och bilresan hem var väldigt tyst.
Det var 5 keka tjejer som samlade krafter för att ens kunna andas.
Kvällens mest spelade:
Mot ljuset.
Solen tittar fram ibland. Idag är nog första dagen den faktiskt värmer också.
Såg på fotboll igår, planerade inför midsommar.
Blir nog riktigt mysigt.
Stuga vid vattnet, badtunna, kubb, jordgubbar och trevligt sällskap.
Det ska ju tom bli fint väder så det kan ju inte misslyckas.
Det kryper i kroppen.
Vill flytta nu, komma bort bort och bara släppa allt.
Känner nog att jag inte är så stark som jag hela tiden inbillat mig att jag är.
Snarare duktig på att förtrycka känslor.
Och inte blir ryggsäcken lättare av att man alldeles för lätt tar åt sig andras bekymmer.
Som en svamp.
Jag är alldeles för känslosam.
Men det är kanske dags att vrida ur, torka och börja om.
Men hur gör man?
Jag skulle behöva komma bort på riktigt.
Tömma hjärnan.
Det är kanske dags att planera inför en långresa.
Skolan är ju snart slut.
En spricka har bildats under mina fötter.
Den är tunn, syns nästan inte.
Växer, förgrenar sig.
Ökar i djup och bredd.
Allt brister.
Det är mörkt. Kallt. Tyst.
Låter lugnet sprida sig genom kroppen.
Trycket i bröstet ökar.
Andas ut och ser bubblorna möta ljuset.
Maybe we´re better of this way?
I never knew perfection til
I heard you speak, and now it kills me
Just to hear you say the simple things
Now waking up is hard to do
And sleeping is impossible too
Everything is reminding me of you
What can I do?
It´s not right, not OK
Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
It´s better that we break?
A fool to let you slip away
I chase you just to hear you say
You´re scared and that you think that I´m insane
The city look so nice from here
Pity I can´t see it clearly
While you´re standing there, it disappears
It disappears
It´s not right, not OK
Say the word it should say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
It´s better that we break
Saw you sitting all alone
You´re fragile and you´re cold, but that?s all right
Life these days is getting rough
They´ve knocked you down and beat you up
But it´s just a rollercoaster anyway, yeah
It´s not right, not OK
Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, not OK
Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
It´s better that we break, baby
-Maroon 5, "Better that we break"
I heard you speak, and now it kills me
Just to hear you say the simple things
Now waking up is hard to do
And sleeping is impossible too
Everything is reminding me of you
What can I do?
It´s not right, not OK
Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
It´s better that we break?
A fool to let you slip away
I chase you just to hear you say
You´re scared and that you think that I´m insane
The city look so nice from here
Pity I can´t see it clearly
While you´re standing there, it disappears
It disappears
It´s not right, not OK
Say the word it should say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
It´s better that we break
Saw you sitting all alone
You´re fragile and you´re cold, but that?s all right
Life these days is getting rough
They´ve knocked you down and beat you up
But it´s just a rollercoaster anyway, yeah
It´s not right, not OK
Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, not OK
Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
I´m not fine, I´m in pain
It´s harder everyday
Maybe we´re better off this way?
It´s better that we break, baby
-Maroon 5, "Better that we break"
Guitar...Heroes?
Vi är fast.
Och jag skämtar inte.
5 stycken smarta, sociala och allmänt lyckade brudar sitter inne en tisdagkväll på Haga.
Och det är helt tyst.
Samtalsämnena lyser med sin frånvaro.
Vi är fast.
GuitarHero.
Ögonen är stora som apelsiner och det enda ljud som hörs förutom det då självklara ljudet som spelet framkallar är ljudet av svordommar och hånskratt.
Men det börjar gå bra nu.
Och när det börjar gå bra vill man inte sluta. Vi försöker hålla oss civiliserade.
Inte slåss.
Inte rycka håret.
Utan turas om.
Favoritlåtar:
Guns an Roses - Sweet Child of Mine
Rage against the machine - Killing in the name of
Vi har dessutom lyckats trycka i oss 3st chipspåsar, lika många skålar med dipp och naturligtvis ångestbotaren vattenmelon.
Vi övertalar oss att det tar ut chipstryckandet, så nu är vi tilbaka på noll igen.
Gårdagens Citat, nr 2
"Fröken Fuglesang...Jag kommer stå och vifta med Sverigeflaggan när du kommer ner på jorden igen"
/Erik (när han tycker att jag är lite väl kaxig)
Dagens citat
"Tänk om jag hamnar i fängelse nu när jag är i Turkiet, då kommer jag att vara snygg och smal när jag kommer hem"
/Mira, filosofernas filosof
Stämningshöjare....
Nyvakna tankar.
Klockan är kvart över elva.
Det är Söndag.
Mira ligger och sussar i sovrummet, jag kan inte somna om för förtielfte gången.
Jag har sovit så fruktansvärt dåligt.
Vaknat, somnat om, snurrat runt, somnat om, vaknat, sparkat av täcket, undrat vad klockan är ,undrat när anncha kommer och kräver tillbaka sin kudde(som jag inte tycker var det minsta bekvämt btw) och sedan somnat om igen.
Ångest kanske?
Igår var dagen då mina pusselbitar ramlade på plats.
Inte för att något banbrytande hände utan mer för att det äntligen kändes rätt.
Jag har bestämt mig vart jag ska jobba till hösten.
Jag har bestämt mig för hur mitt närmaste halvår kommer att te sig.
Nu är det bara att se till att allt runtomkring klaffar och göra det bästa av situationen.
Allt handlar om inställning.
Jag känner mig så mkt lättare till sinnet!
Igår var också dagen då spontaniteten återupptäcktes.
Rom, 4/9-11/9.
637 Kr tur och retur,
Hur kan man inte tacka ja?
Anncha min ängel som har fått en nytändning har sett till att värva ett gäng, och jag var inte sen på att hänga på.
Sugen? Följ med då!
Är jag ute ur skamvrån nu eller?
Är jag välkommen tillbaka till ditt liv eller var det bara en engångsföretelse?
Det kanske borde vara jag som skulle sätta dig åt sidan istället.
Du gör det så jäkla svårt.
Det ser ut att vara fint väder ute idag.
Det betyder att dagens schema kommer bestå av följande:
Soldykande.
Nektariner.
Minigolf.
Shorts kanske?
Nu ska man duscha iaf, dags att starta dagen!
Den rätta blandningen.
Nagelvård.
Madrassbrottning.
Massage och smoothies.
Yatsy.
= perfekt tjejkväll!
Älskade Syster.
Man inser först när ens lillasyster tar studenten att tiden har flugit iväg.
Man börjar fundera på vad man själv gjort sen gymnasietiden och om man är där man trodde man skulle vara vid (nästan) 23 års ålder.
Och jag kommer inte fram till något.
Hade jag inga planer? Har jag bara följt med strömmen?
Hur som helst.
Studentplakat.
Hur gör man ett? Utan att göra det lätt för sig och skicka in ett gulligt/fult/genant foto på den blivande studenten till närmsta fotobutik.
Jo.
Man pysslar!
Steg 1: Rätt underlag.
Steg 2: Hitta ett lämpligt kort.
Ett kort du inte får skit för att du valde, då systern/brodern får utbrott på dig efter att ha spenderat alldeles för många "inför-studenten" kvällar på fyllan och ha intagit alldeles för många champangglas med en enstaka jordgubbe morgonen till ära...
Steg 3: Tema.
Vad är det för speciellt med den här människan? Egentligen? Hitta det som gör att ditt plakat får det lilla extra.
Steg 4: Låna allt du kan hitta på jobbet
I mitt fall anvädes skrivaren flitigt, testa olika fonter, storlekar m.m. så kommer plakatet att ryyyka av profisionellt utfört arbete.
Steg 5: Klipp och klistra!!
Steg 6: Bli jättemissnöjd med vad som nu ser ut som ett hopkok av allt möjligt, nått som en 3åring skulle ha gjort bättre.
Nu har hon tagit studenten iaf, och jag har varit så stolt och jag har grinat så mkt att det är sanslöst.
Man börjar fundera på vad man själv gjort sen gymnasietiden och om man är där man trodde man skulle vara vid (nästan) 23 års ålder.
Och jag kommer inte fram till något.
Hade jag inga planer? Har jag bara följt med strömmen?
Hur som helst.
Studentplakat.
Hur gör man ett? Utan att göra det lätt för sig och skicka in ett gulligt/fult/genant foto på den blivande studenten till närmsta fotobutik.
Jo.
Man pysslar!
Steg 1: Rätt underlag.
Steg 2: Hitta ett lämpligt kort.
Ett kort du inte får skit för att du valde, då systern/brodern får utbrott på dig efter att ha spenderat alldeles för många "inför-studenten" kvällar på fyllan och ha intagit alldeles för många champangglas med en enstaka jordgubbe morgonen till ära...
Steg 3: Tema.
Vad är det för speciellt med den här människan? Egentligen? Hitta det som gör att ditt plakat får det lilla extra.
Steg 4: Låna allt du kan hitta på jobbet
I mitt fall anvädes skrivaren flitigt, testa olika fonter, storlekar m.m. så kommer plakatet att ryyyka av profisionellt utfört arbete.
Steg 5: Klipp och klistra!!
Steg 6: Bli jättemissnöjd med vad som nu ser ut som ett hopkok av allt möjligt, nått som en 3åring skulle ha gjort bättre.
Nu har hon tagit studenten iaf, och jag har varit så stolt och jag har grinat så mkt att det är sanslöst.
Min nya kärlek.
Kan ju börja med att säga att Sophie Ellis-Bextors nya album har spelats varmt, men det är inget emot den enorma hetta som varit den senaste veckan har bidragit till att tvättkorgen svämmat över till bredden på nolltid.
Fredagen bestod av att åka fram och tillbaka mellan sthlm och uppsala flera gånger om.
Allt för att hinna hämta ut min cykel och och tillbaka för att gå ut med Ronne och toka oss så där som bara vi kan.
Ronne visade prov på sin styrka (hon har tydligen börjat gymma), då hon satt i nästan 10 minuter för att försöka få upp en skruvkork...
Och efter att ha fått upp alldeles för många skruvade korkar började vi vår resa in till stan.
En resa som slutade i ett evigt köande och för att tillslut hamna på ett helt annat ställe än vi till en börja planerat.
Men det var en astrevlig kväll, och när man vid två tiden lämnade kalaset för att sussa lite innan skolan började igen ville man inget annat än att bara stå ute och andas.
Det var så varmt ute! Jag är är förälskad i sommaren.
Helt galet, vansinnigt kär.
Lördagskvällen spenderades på en filt i solskenet tillsammans med Ame och några av hennes klasskompisar.
Det dracks lite vin, åts en massa pizza och mumsades på en hel del godis.
Tjejsnack som vanligt och ett litet sentimentalt avsked då dessa plugghästar nu tagit sommarlov reser hem till respektive hemstad.
Höjden av tortyr måste väl ändå vara att spendera en solig och varm helg i ett klassrum, bara tjejer, ingen ventilation och kroppsapparatur på schemat.
Så man tar ju varje chans man kan att komma ut och smaka på sommaren.
Lämpligt nog ligger skolan nära vatten och vad är mer sommar än jordgubbar??!
Men jag ska inte klaga, på Tisdag börjar min minisemester och jag kan nog inte längta mer!
Fejk.
Jag erkänner.
Jag är misslyckad.
Jag lämnade in min cykel på reparation idag.
Trots min verktygslåda.
Working Girl
Ljudet av dom 10cm höga klackarna överröstade nästan de tunga lastbilarna som trafikerar vägen utanför mitt jobb när jag kom trippandes från ÖB med min nyinförskaffade verktygslåda.
Kontrasten var slående.
Så slående att jag fick kommentarer av kostymbyxorna som tydligen inte kände sig tillräckligt manliga längre.
Trots att jag har klänning. Och heels.
Värsta tjejiga tjejen.
Men jag har en fet verktygslåda. 
Dom har endast sina fancy mappar innehållandes viktiga papper och annat joxx.
Portfölj och slips. Blankt och polerat.
Precis som min verktygslåda ska förbli. Blank och polerad.
Väldigt tjejigt. Eller pedant.
Whatever.
Macho var det iaf.
Nu ska man fylla den bara...
Nationaldagen
Det är inte rättvist att man vaknar halv åtta en onsdag.
När man är LEDIG!
Men det kanske inte är så konstigt då persiennerna i sovrummet läcker som ett såll...
Försökte ligga kvar och somna om men det var ett omöjligt uppdrag.
Så jag gick upp och satte mig på balkonen och åt frukost.
Det var egentligen tänkt att jag skulle följa med Ame och Olof och bada idag.
Men.
Tur som jag har så fick jag punktering eller nått på bakdäcket igår på väg hem från jobbet.
Blir spännande att se hur jag lagar det, men så länge man har tiden så kan man ju ju göra om och göra rätt många gånger innan man börjar slita sitt hår.
Blir nog kvällens uppdrag tillsammans med att ta hand om tvätten.
(fortsättning följer....)
Så min dag spenderades till stor del på den grandiosa gräsmattan vi har bakom vårat hus.
Köpte nåra tidningar, lite frukt och försökte samtidigt plugga lite inför det produktprov vi har på fredag.
Men av någon underlig anledning drogs intresset alltid tillbaka till nån av de tidningar jag köpt istället.
Mkt märkligt.
Efter att jag reducerats till en blöt fläck på den medtagna filten så bestämde jag mig för att gå ner på stan en sväng, man måste ju se hur uppsalaborna firar vår nationaldag.
Inte så mkt ståhej, en liten scen, en talangjakt pågick vad jag kunde uppfatta.
Sprang mest runt i alla butiker så jag blev inte så upplyst i slutändan iaf.
<- trots väldigt lite kläder blev det aaaalldeles för varmt att gå och shoppa. Men lite saker fick jag med mig hem iaf...
I think I made a wrong turn back there somewhere
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Didn't cha know, didn't cha know
Tried to move but I lost my way
Didn't cha know, didn't cha know
Stopped to watch my emotions sway
Didn't cha know, didn't cha know
Knew the toll, but I would not pay
Didn't cha know, didn't cha know
Cause you never know where the cards may lay
Time to save the world
Where in the world is all the time
So many things I still don't know
So many times I've changed my mind
Guess I was born to make mistakes
But I ain't scared to take the weight
So when I stumble off the path
I know my heart will guide me back
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Didn't cha know, didn't cha know
Tried to run but I lost my way
Didn't cha know, didn't cha know
Stopped to watch my emotions sway
Didn't cha know, didn't cha know
Knew the toll but I would not pay
Didn't cha know, didn't cha know
I said ya never know how the cards may lay
Love is life, and life is free
Take a ride on life with me
Free your mind and find your way
There will be a brighter day
Love is life, and life is free
Take a ride on life with me
Free your mind and find your way
There will be a brighter day
Didn't Cha Know - Erykah Badu
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Didn't cha know, didn't cha know
Tried to move but I lost my way
Didn't cha know, didn't cha know
Stopped to watch my emotions sway
Didn't cha know, didn't cha know
Knew the toll, but I would not pay
Didn't cha know, didn't cha know
Cause you never know where the cards may lay
Time to save the world
Where in the world is all the time
So many things I still don't know
So many times I've changed my mind
Guess I was born to make mistakes
But I ain't scared to take the weight
So when I stumble off the path
I know my heart will guide me back
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Ooh hey
I'm trying to decide
Which way to go
I think I made a wrong turn back there somewhere
Didn't cha know, didn't cha know
Tried to run but I lost my way
Didn't cha know, didn't cha know
Stopped to watch my emotions sway
Didn't cha know, didn't cha know
Knew the toll but I would not pay
Didn't cha know, didn't cha know
I said ya never know how the cards may lay
Love is life, and life is free
Take a ride on life with me
Free your mind and find your way
There will be a brighter day
Love is life, and life is free
Take a ride on life with me
Free your mind and find your way
There will be a brighter day
Didn't Cha Know - Erykah Badu
Ihoppackad.
Från att ha kunnat beskåda mitt sovrum från höga höjder befinner jag mig nu ungefär 30 cm över golvytan.
Kanske 40.
Jag är så dålig på att uppskatta längd och tid och allt annat som mäts i siffror.
Men det är skillnad iaf, det märker jag.
Jonas var här i helgen.
Packeterade sina tillhörigheter i lådor och tog med sig hälften av alla möbler.
Köket ser faktiskt sorgligt ut.
Inget bord, inga stolar.
Funderar på att faktiskt sitta på golvet och äta någon dag, har aldrig gjort det tidigare, vad jag kan minnas.
Nu är det ju ett ypperligt tillfälle att testa.
Så hur känns det då?
Ja.
Helgen har varit lyckad endå, det blev inte mkt packande förräns idag.
Utan vi har varit på stan, ätit glass, tittat på bechvolley och gjort det vi alltid varit bra på.
Tagit vara på soliga dagar.
Så allt packande fick ske idag, och fort gick det.
Allt fick inte plats så han får hämta det sista innan vi lämnar över nycklarna till dom nya ägarna om en månad ganska precis.
Konstigt hur allt kan kännas så normalt.
Eller välbekant är väl kanske ordet, och det är ju inte så konstigt.
Det känns skönt att vi inte är ovänner, men konstigt att vi inte är mer än bara vänner.
Men det är väl en vanesak.
Jag tycker att jag klarat av mina första 2 månader som ensamboende galant, jag är väl en ensamvarg i grunden.
Men jag har blivit lite väl tam under mina samboår.
Jag har aldrig haft några problem med att bara vara med mig själv.
Men jag har aldrig känt mig så ensam som när Jonas åkte.
Nu är det på riktigt.
Satt ute i parken efter Jonas hade åkt, njöt av solen.
Försökte koncentrera mig på boken jag börjat läsa. Men gick in efter en timme.
(nya skorna från Monki)
En av grannungarna levererade dagens kommentar, med huvudet instucket mellan dörren och dörrkarmen.
"- Vart kommer du ifrån?"
"- Vad menar du?"
"-Ja men från vilket land?"
"- Ehh...från Sverige"
(stora frågande ögon tittar på mig)
"- Men varför pratar du så konstigt?"
Ungen var 9år, hade flyttat 10 ggr under sin korta livstid, men hade säkerligen inte varit många mil utanför Uppsala...
Jo just ja.
Köp INTE en ögonfransböjare på Maxi i Umeå.
Märkte till min förskräckelse att den klippte av hälften av mina fransar på vänster öga.
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag stod bara som en fån och tittade på mina stackars fransar som sakta seglade ner mot handfatet.
Jag känner mig naken.
Fredag
En snabb bild på dom nya byxorna, i rätt storlek innan man sprang iväg till jobbet.
Lite försenad, har blivit jäkligt duktig på att snooza den senaste tiden.
Värdelöst egentligen, blir ju bara tröttare av det i slutändan.
Så nu sitter man här med blanka ögon och undrar när kicken från den till bredden fyllda megakoppen ska slå till...
Nog för att det bara är Te i koppen. (Friggs Mild Vanilj)
Nog om det. Nu ska jag lägga på en rem och rensa bort alla ärenden som ligger och skräpar på skrivbordet.
Så att man kan ta helg med gott samvete.
För snart är det skola igen och sen en kortare semester.
Så det är bara att sätta fart!
Lite försenad, har blivit jäkligt duktig på att snooza den senaste tiden.
Värdelöst egentligen, blir ju bara tröttare av det i slutändan.
Så nu sitter man här med blanka ögon och undrar när kicken från den till bredden fyllda megakoppen ska slå till...
Nog för att det bara är Te i koppen. (Friggs Mild Vanilj)
Nog om det. Nu ska jag lägga på en rem och rensa bort alla ärenden som ligger och skräpar på skrivbordet.
Så att man kan ta helg med gott samvete.
För snart är det skola igen och sen en kortare semester.
Så det är bara att sätta fart!