Nya byxor.


På min lunch igår cyklade jag ner på stan.
Träffade Ame, mumsade i mig en supergod sallad och inhandlade ett par nya skor då systeryster lyckades låna mina i helgen lagomt tills dess att jag skulle åka hem.
Men för 80pix kände jag att jag gott kunde köpa ett par nya. Så varsegod Emma, slit dom med hälsan :)

Har varit sugen på ett par jeans i 70-tals tappning ett tag nu men inte hittat de rätta.
Sprang in på Weekday efter att jag å Ame skilts åt och där låg dom.
Men velig som man är när det vaknkas förändring, jag menar, nu är man ju van att knöla in sig i ett par tajta stuprör så jag måste säga att känslan av dom vida benen var minst sagt underlig.
Och hallå, vart tog min överkropp vägen? haha.
Hög midja tycker jag är assnyggt på rätt person, men jag vet inte om jag är rätt person.

54118-9354118-92

Butikspersonalen som säkerligen får försäljningsprocent lyckades dock övertyga mig om att det var ett finfint köp så jag gick ut ur butiken med en påse iaf.
Nu till det jobbiga.
Är dom för stora eller inte?
Har rådfrågat kollegor, vänner m.m. som tycker att jag ska försöka klämma in mig i en storlek mindre, men min midja är inte alls lika övertygad om detta.

Men nu kan jag inte släppa det.
Måste cykla ner på lunchen idag igen, bara för att prova, så jag vet....

Fortsättning följer...

Huvudbry...


Nämen så uppfriskande att allt händer på samma gång.
Direkt man anlände till jobbet igår började det.
Gick med ett konstant illamående under hela dagen och kände mig allmänt misslyckad & förvirrad.

Varför ska allt vara så svårt?

Det här med självdiciplin har väl inte varit min starka sida, och moralen har väl fått sig en stöt på senaste tiden också. Varför slutar man inte innan det går käpprätt åt helvette?
Med facit i hand har det nog bara förstört mer än vad det ha gett. 
Eller har det?
Jag vet inte. Och ärligt orkar jag inte tänka på det mer.
Kanske är lika bra att en gång för alla försöka få ut det ur mitt system, jäkligt svårt när det snurrar runt som en irriterande fluga hela tiden. Man kan aldrig riktigt gå vidare.
Vissa påverkar en bara mer än andra, jag måste väl bara lära mig hantera det bättre.

Hoppas allt löser sig.


Nu står man här iaf.
2 olika jobba att välja på med olika fördelar och nackdelar.
Och jag slits itu.
"Tänk på dig själv och vad du vill" är det enda alla säger.
Men vad vill jag då?  Det är inte så jäkla lätt kan jag ju säga.
Men det kanske är lika bra att testa nu när ändå  allt annat i mitt liv genomgår en rejäl förändring.



Allt eller inget?

Brännbollsyra

Vilken Pärs!
Efter ett antal timmars ångest över SAS strejken fick jag punga ut med dyra pengar för att kunna ta mig hem över yran. Men det var då minsann väl investerade kronor, vilken helg!
Åh Åh Åh! Säger jag bara!
Fällde en tår eller två när planet seglade ner och man såg staden uppenbara sig i fönstret.

Dessa underbara brudar!
Blir så fylld med energi och glädje så att det nästan rinner över!


Vi kan väl börja med fredagen.
En underbar kväll som barkade iväg åt helt fel håll för egen del.
Men förfesten behöver ju inte nämnas i ord, det är ju bara att studera bilderna!






Absolut helt underbart roligt!
Men det kan nog inte bli annat när man umgås med dessa totalt tokroliga tjejjer!

Lördagen bjöd på finfint väder trots väderrapporterna, så det var på med glajjorna och ut på ängarna för att se på lite brännboll. Men det enda vi hann se Johannes desperata försök att undslippa den varma matchtröjan efter en nedslående förlust.
Inte för att det gjorde oss något, vi racade till Donken för att få i oss lite mat, tokhungriga som vi var efter gårdagens eskapader...



Lördagen började hemma hos Mira i ett lite lugnare tempo, det blev middag och duschträngsel för att sedan vandra vidare på en fest nere på stan.
Det blev dans, gitarrsignerande och diverse absurdheter.
Jocke som nu är brännmärkt som vilket annat boskap som helst blev mer eller mindre utsatt för diverse handgemän....
Kvällen slutade på Rex där vi tillsammans med vad som kändes som hela Umeå trängdes på ett smockat dansgolv, innan vi gled ut i den ljusa umeå natten.
För vilken skillnad det är!!!
Klockan två på natten i Umeå är det lika ljust ute som här i uppsala vid åtta tiden på kvällen.





Söndag.
Min älskade lillasyster fyllde 19 vårar.
Spenderade dagen ute på en filt där vi njöt av fruktsallad och Emmas vänners sällskap.



Senare på kvällen käkade vi middag på Olles, Oscar(emmas pojkvän) överaskade henne med sin uppenbarelse då han fått henne att tro att han skulle jobba hela kvällen.
Blödig som man är fick man titta åt ett helt annat håll för att inte lipa åt den romantiska gesten...




Sammanfattningsvis kan jag ju säga att helgen gav mersmak.
Längtar redan efter att få komma tillbaka om 2 veckor så det blir att stanna i en och en halv vecka!

Älskar er tjejjer!

...


Nu startar karusellen igen.

Händerna över huvudet?





Översyn


Jag måste vattna mina blommor.
Jag måste packa.
Plocka ihop allt jag ska ha med mig.
Städa skulle behövas. Diskas likaså. Inte supernödvändigt men ändå.

Åh alla dessa måsten.
Jag ids inte.

Man kanske skulle ut och promenera lite, få ny energi?
Tveksamt idag...

Jag får lite dåligt samvete sånna här dagar då man inte orkar göra någonting.
Trots att man gjort något alla andra dagar den senaste tiden.
Varför inte bara slappna av och njuta av att göra ingenting?
Jag trodde inte jag skulle beskriva mig som rastlös, men det är jag kanske ändå.
Får nog fundera lite, måste nog ändra min syn på mig själv, bli mer ärlig....



Timing.

Ibland vill man ju bara....jaja, fler tillfällen kommer väl.
Jag satte ju reglerna, att man inte ska få chansen att spela efter dom också!
Crap.

Dubbla laddare kanske?



Tick tack...tick tack....

Idag ska vi flytta ett fågelbo.



En stackars missorienterad pippi har lagt sina ägg bakom väggen på hundkojan.

 

Inte speciellt intelligent gjort då detta är fruktansvärt spännande för vovvarna, så spännande att dom står och skäller mot väggen konstant.
Något som skulle kunna ge men för livet då pippibebisarna till slut skulle kläckas.



Så det var bara att börja bända i väggen.



Och placera om dom små äggen i sitt nya hem.



Och förhoppningsvis så tar dom vräkningen med ro, det var ju för deras eget bästa.



Känner mig utvilad idag, fruktansvärt skönt!
Solen har börjat titta fram också så energin är nästan på topp!
Ikväll blir det bio med brorsan, nått med Will Ferrell så det kommer bli asskoj.
Spelar ingen roll om filmen är kass eller inte, Rasmus är så sjukt lättroad.
För om han skrattar så skrattar jag, grymt smittsamt skratt! Helt underbart!

Nej nu ska man väl fika igen, det enda man gör när man är här.
Så det är bara att ta på sig gummistövlarna och gå ut och sätta sig på trappen igen.

54118-48

Puss på er!
Snart kommer jag hem.

Att komma hem...


Nått är det, men jag vet inte riktigt vad.
När jag kommer hem hamnar jag i trans.
Allt stannar av och man blir trött.
Allt börjar gå på sparlåga för att samla energi.





Det kan vara så skönt att inte göra någonting.
Och här är nog det bästa stället att inte göra någonting på.
För det finns ingenting.
Det är hundarna, och det är skogen.
Lugn.
Tystnad.

Efter en långhelg här är man helt utvilad.
Och det behövdes.


Gener


Det finns inga genvägar till bättre hälsa brukar det så fint heta.

Men den bluffen är nu avslöjad!
Jag påstår inte att jag är den onyttigaste människan i världen, och visst, jag har fått mycket gratis.
Men tränar gör jag endast sporadiskt och jag är nog inte den bästa på att äta regelbundet...
Gick på mitt livs första hälsokontroll idag där blodvärde, blodfettsvärde, blodsockervärde, blodtryck och annat viktigt skulle undersökas och till min stora glädje visade det sig att jag är i toppform!
Vilket halleluja moment!
Firade av det hela med att kila ner på Ica och köpa en bytta glass, för nu vet jag att jag kan kosta på mig det.
Seger! 

54118-26



Förväntningar


Sitter med ett konstant pirrande i magen.
Det kittlas, retas och man känner sig lite allmänt småkär.

I vad kan man då fråga sig.
I livet svarar då jag.

Trots en turbulent start på året tycker jag att det repat sig bra.
Allt har ännu inte fallit på plats men det är på gång, och jag känner spänningen.
Den är outhärdlig!
Fast samtidigt helt underbar.

2007 är tydligen året då allt händer.
Och det är inte bara för mig utan för alla i min omgivning.
Beror det på åldern eller är det bara ett sånt år?
Hursomhelst så  tycks det vara en folksjukdom.

Man brukar ju säga att efter regn kommer solsken och vicket jäkla solsken sen!

Sitter och konverserar med bästaste vännerna från norr och längtar helt vansinnigt mycket efter årets brännbollsyra som kommer att utspela sig under nästa vecka.
Det var länge sen vi alla var samlade och firade våran förträfflighet och nu är det verkligen på tiden!
Det finns inget bättre än återföreningar, nått som möjligtvis skulle kunna överträffa detta vore väl om dom tog sitt pick å pack och flyttade söderut....

54118-18
Och säg mig vänner...Det är väl inte helt omöjligt?

Känner mig helt överkörd idag.
Känns som jag åkt på ett rejält kok stryk och det kanske jag har också, en tolkningsfråga helt enkelt.
Tänkte försöka mig på ett danspass ikväll, men regnet som öser ner ökar väl inte suget direkt.
Men det är väl bara att ta sig i kragen och sätta på sig det hemska regnstället som samlar damm i garderoben.

Gemenskap


För tillfället står tiden stilla.
Armar rör sig, jag blinkar och jag sväljer.
Men hjärnverksamheten är nog nästan nere på noll.

Vissa saker måste göras.
Tvätttiden måste användas då korgen nästan är överfull, och mat...ja man måste ju även äta.
Allt går på rutin, allt för stora förändringar orkas inte med just nu, vill bara överleva tills dess att jag åter igen får krypa ner under täcket och blunda.

Helgen har ändå behandlat mig väl.
I fredags blev det middag med drinkar (alt drinkar med middag) tillsammans med några tjejer från jobbet.
Vi bröt vissa barriärer som vi tidigare inte har brutit och känner nu varandra lite intimare.
För som alltid när det vankas tjejmiddag så kan man inte undvika ämnet sex.
Det innehåller verkligen allt. Och det binder oss samman.
Fiaskon, Obehag och diverse tanskestimulerande scenarion som gör att vi känner varandra lite mer på djupet.
Alltid underhållande.



Igår samlades ett gäng klasskompisar med diverse tillbehör (sånna som jag) för att se på schalgerfinalen och det är ju också ett ypperligt tillfälle att inta alkoholhaltiga drycker.
Nog för att när Ukrainas bidrag äntrar scenen undrar man om man inte fått tillräckligt eller om det verkligen var så bisarrt....
Sjykgumnasterna är ett trevligt gäng, mkt av den åsikten står till grund av att dom gång på gång låter mig delta i deras festligheter men också för att dom bjuder på underhållning i form av Tommy Körbergs "stad i ljus".
Varje gång.
Det är allsång och ståiringochkramaomvarandra, alla gungandes åt olika riktningar.
Det är stämning och gemenskap.
Galenskap.

Men sånt behöver man.
Särskillt när Sverige bjuder på The Ark och vi ändå inte lyckas kamma hem några poäng.
Skandal.
Bojkott till nästa år.
Jag menar, hallå????



Jag är för trött för att vara tillräckligt upprörd just nu.
Återkommer kanske med mer om det senare.
Måste laga mat. Äta. Samla energi.

Vårrus!

Jag har hittat mitt kall!

Slog på ultracharmen och fick nog över 300pers att delta i våran lilla tipsrunda.
Jag är något raspig i rösten idag efter allt snicksnackande.
Sen blev det peppning och utdelning av vatten efter spåret till törstiga sprinters.
Trots kyliga vindar tittade solen fram men fötterna var inte nådiga mot mig när jag väl ställde mig i duschen och tiden stannade, fötterna tinade. Smärta!

Blev grymt besviken på hotellrummet iaf när jag väl kom dit efter en heldags slit.
Inte alls lika fint som senast, jag som sett fram emot morgonrocken som snällt skulle ligga å vänta på mig.
Men vilken besvikelse. Ett trångt litet krypin med en tegelvägg till utsikt.
Tack för den.

Idag blir det middag & utgång med tjejerna/damerna/brudarna från jobbet.
Kommer nog bli riktigt trevligt nu när vi tillslut synkat ihop våra kalendrar.
Är ovanligt peppad vid den här tiden på dygnet, kan bero på den utomordentligt goda frukostmackan som jag smet iväg och köpte i cafeterian....
Att så lite kan göra så mkt.

På Lördag blir det schalegfest för hela slanten!
Kommer ännu en gång leka plåster tillsammans med ame och hennes klasskompisar.
Känns superkul, vem har inte roligt när det gäller schalger?

Har en svag känsla av att det blivit lite för mkt av det goda på sista tiden bara, tröttheten kommer smygandes men inte på tider som man kan tycka vore lämpligt, typ vid kvällstid.
Utan det är vid skrivbordets långsammaste minuter ögonlocken överger mig och man inser att klockan rusat iväg medans man själv uppfattat det som att allt stått stilla...

Introduktion

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord...

Men i det här fallet tror jag inte det räcker för att förklara vem jag är.

Inte för att jag är säker på att följande beskrivning är speciellt målande heller, men man måste ju försöka.
Jag är en analyserande tjej på snart 23år, uppvuxen på landet med ett stort habegär för skor.
Kan inte tänka mig att bo där inget badkar finns och är en utmärkt dagdrömmare.
Jag tror att jag är mer spontan än vad jag egentligen är och jag gillar att prata om mig själv mer än vad jag egentligen vill erkänna.
Jag tvättar hellre än att diska och sitter oftast på golvet framför soffan istället för i den.

Relativt nybliven singel är man också.
Hm.
Hur ska det här gå?
Levt i en kokong av trygghet i över 4,5år och nu står man på darrande ben, kisandes mot det som kallas den hårda verkligheten. Haha.
Tur för mig att jag nu flyttar till den stad jag alltid sagt att jag aldrig ska flytta till, men vad gör man inte för att komma närmare sina vänner (a.k.a den andra sortens trygghet).
Livet är spännande.

Så där.
En kort introduktion, framtiden får berätta resten.