Att komma hem...


Nått är det, men jag vet inte riktigt vad.
När jag kommer hem hamnar jag i trans.
Allt stannar av och man blir trött.
Allt börjar gå på sparlåga för att samla energi.





Det kan vara så skönt att inte göra någonting.
Och här är nog det bästa stället att inte göra någonting på.
För det finns ingenting.
Det är hundarna, och det är skogen.
Lugn.
Tystnad.

Efter en långhelg här är man helt utvilad.
Och det behövdes.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback