.: Livet som mest :.

Sitter med ett konstant pirrande i magen.
Det kittlas, retas och man känner sig lite allmänt småkär.

I vad kan man då fråga sig.
I livet svarar då jag.

Trots en turbulent start på året tycker jag att det repat sig bra.
Allt har ännu inte fallit på plats men det är på gång, och jag känner spänningen.
Den är outhärdlig!
Fast samtidigt helt underbar.

2007 är tydligen året då allt händer.
Och det är inte bara för mig utan för alla i min omgivning.
Beror det på åldern eller är det bara ett sånt år?
Hursomhelst så  tycks det vara en folksjukdom.

Man brukar ju säga att efter regn kommer solsken och vicket jäkla solsken sen!

Sitter och konverserar med bästaste vännerna från norr och längtar helt vansinnigt mycket efter årets brännbollsyra som kommer att utspela sig under nästa vecka.
Det var länge sen vi alla var samlade och firade våran förträfflighet och nu är det verkligen på tiden!
Det finns inget bättre än återföreningar, nått som möjligtvis skulle kunna överträffa detta vore väl om dom tog sitt pick å pack och flyttade söderut....


Och säg mig vänner...Det är väl inte helt omöjligt?

Känner mig helt överkörd idag.
Känns som jag åkt på ett rejält kok stryk och det kanske jag har också, en tolkningsfråga helt enkelt.
Tänkte försöka mig på ett danspass ikväll, men regnet som öser ner ökar väl inte suget direkt.
Men det är väl bara att ta sig i kragen och sätta på sig det hemska regnstället som samlar damm i garderoben.