.: Livet som mest :.

Jag har hittat mitt kall!

Slog på ultracharmen och fick nog över 300pers att delta i våran lilla tipsrunda.
Jag är något raspig i rösten idag efter allt snicksnackande.
Sen blev det peppning och utdelning av vatten efter spåret till törstiga sprinters.
Trots kyliga vindar tittade solen fram men fötterna var inte nådiga mot mig när jag väl ställde mig i duschen och tiden stannade, fötterna tinade. Smärta!

Blev grymt besviken på hotellrummet iaf när jag väl kom dit efter en heldags slit.
Inte alls lika fint som senast, jag som sett fram emot morgonrocken som snällt skulle ligga å vänta på mig.
Men vilken besvikelse. Ett trångt litet krypin med en tegelvägg till utsikt.
Tack för den.

Idag blir det middag & utgång med tjejerna/damerna/brudarna från jobbet.
Kommer nog bli riktigt trevligt nu när vi tillslut synkat ihop våra kalendrar.
Är ovanligt peppad vid den här tiden på dygnet, kan bero på den utomordentligt goda frukostmackan som jag smet iväg och köpte i cafeterian....
Att så lite kan göra så mkt.

På Lördag blir det schalegfest för hela slanten!
Kommer ännu en gång leka plåster tillsammans med ame och hennes klasskompisar.
Känns superkul, vem har inte roligt när det gäller schalger?

Har en svag känsla av att det blivit lite för mkt av det goda på sista tiden bara, tröttheten kommer smygandes men inte på tider som man kan tycka vore lämpligt, typ vid kvällstid.
Utan det är vid skrivbordets långsammaste minuter ögonlocken överger mig och man inser att klockan rusat iväg medans man själv uppfattat det som att allt stått stilla...