.: Livet som mest :.

Tiden har gått alldeles för fort den här helgen, och det mesta är som i en dimma.

Veckans prövningar har satt djupa spår i kroppen och tröttheten ligger som en dimma i huvudet.
Det har ätits god mat, druckits vin och gått i flera timmar på en hälsomässa här i Sthlm, Jenny och Anders var tillsammans med Jonas på besök, men dom åkte alldeles för många timmar för tidigt så mitt behov av närhet är inte tillfredsställt.

Tv:n, micron och halva garderoben åkte med dom imorse, och jag sitter och försöker klura ut vad jag behöver ta med mig för saker innan dess att vi hämtar resten i slutet av November.
Svårt, mkt svårt.

Men som sagt, tiden har ju bara flugit sin väg sen i början av Oktober och på Onsdag är det min sista dag på jobbet.
Så snart är jag sambo igen.
Tillsammans med Jonas. Igen.

Och det känns så jäkla bra!
Lika kär som jag alltid varit, men säkrare än någonsin.
Allt skit som har varit har jag städat bort och kommer inte att beblanda mig med igen.
Jag ska sluta vara självdestruktiv och istället satsa på det som gör mig gott, på saker som betyder något.
Som är på riktigt.
Som Jonas. Han gör mig så jäkla lycklig.

Nej nu måste jag börja göra mig iordning.
Ska hem till syrran och Oskar, äta tacos tillsammans med dom och morbror Henka.

Ha en underbar Söndagskväll!