.: Livet som mest :.

Jag kan inte hjälpa det.
Men jag ser det så tydligt framför mig: En strand som aldrig tar slut, gassande sol, vatten lika blått som glassigaste vykortet, jag i en miniminimal bikini liggandes på en standsäng med en bok i ena handen och en Singha i den andra.

Nog för att låten är klart typ Jamaica eller nått.
Men va fan.
Känsla som känsla.

Tiden går aldrig så långsamt som när man väntar på nått.
Som resan tex.
Men nu tänker jag på nått mkt mer nära än så.

J kommer ikväll, vid nio närmare bestämt.
Och det är ju evigheters evigheter dit!
Minuterna bara kryyyyyper fram.

Har hunnit bli russinskrynklig av det vanliga kvällsbadet, men idag med ett glas rött och nya Cosmo som sällskap.
Och nu då?
Klockan är halv sex, vilket betyder 3,5h kvar...

Får väl ställa mig och diska eller nått.
Döda 10 minuter.

*gah*