.: Livet som mest :.

Just nu är jag påtvingat pigg.

Sen i Tisdags har jag spenderat min dyrbara tid inom Huddinge sjukhus väggar.
Fick ett krampanfall på skolan, något som kan vara epilepsi, men det är inte bekräftat än.

Satt och arbetade med min kund, precis när min lärare kom förbi och skulle kolla hur det gick kom den välbekanta värmekänslan sköljandes över mig.
Jag kände att nu svimmar jag, så jag hann lägga ifrån mig mina grejjer och varna min klasskompis som satt brevid, sen sjönk jag ihop.
När jag väl hade fattat att jag inte låg i min egen säng utan faktiskt på den brist där min kund hade legat kom jag ihåg att jag hade svimmat, ingen stor grej tänkte jag.
Tydligen hade jag börjat krampa och tugga fradga, så jag kan nog inte klandra dom att dom blev skraj när dom fick se en live show av exorcisten.

Sjukt obehagligt.

Så jag åkte till vårdcentralen och blev vidareskickad till Huddinge sjukhus.
Har gjort lite tester, röntgats osv så nu är det bara att vänta på svar.

Även om jag inte har epilepsi så har jag tydligen en sänkt kramptröskel.
Vilket gör att jag lätt kan svimma och börja krampa, men jag ska börja äta medicin för att höja den där "tröskeln", s det blir nog bra.
Bara man får lite koll på det och vet vad det är för nått och vad det beror på.

Känns ju inte allt för lockande att krampa ihop så där på t-centralen el dyl.
hua.

Nej jag är sjukt trött.
Fick inte sova inatt pga att jag imorse fick genomgå en sömnstudie, och jag har inte kunnat sova igen dom timmarna ordentligt än, hela sömnrytmen är helt rubbad.

Längtar tills Jonas kommer med glass och utlovad fotmassage!

8 kvar.

Var riktigt nervös imorse.
Händerna skakade när jag skulle hämta produkter, riktigt löjligt.
Men jag klarade det, även det skriftliga.
Är stolt över mig själv, hade ju faktiskt inte pluggat.

Men till de kommande proven ska jag det.
Orkar inte känna mig så osäker, man glider inte på en räkmacka varje gång.

Jo just, det är ju eg 9 prov jag har framför mig.
Det nionde är nog det jag känner värst inför, och det har inte ens med skolan att göra.
*biter på naglarna*

Fy vilken dag.
Vaknade och mådde "pytonorm" som jag meddelade lärarnas telefonsvarare imorse, magknip och illamående nååånting!
Värdelöst.
Sitter ochg försöker komma på vad jag kan ha käkat för galet igår, men det var så många saker som skulle kunnat vara boven så jag har gett upp.

Som plus i kanten hade jag alla mina papper inför morgondagens prov kvar på skolan, och när jag väl släpat mig hemifrån så var skolan stängd för dagen.
*fuuuuuck*

Så nu sitter jag och försöker läsa på dom väldigt sporadiskt gjorda noteringar jag kunnat skrapa fram här hemma.
Känner mig självsäker inför morgondagen.
*not*

Trots att J varit hos mig hela dagen och tyckt synd om lilla jag så har tanken på att han skulle åka hem på eftermiddagen (han har åkt nu) dragit ner motivationen ytterligare.
Det är såååå jobbigt!
Gillar inte den här särbogrejjen och jag hoppas jag slipper det snarast möjligt!!
Vi har haft en supertrevlig helg iaf, med film, skansen, tatueringsmässa och en massa mys som vanligt.
Det har varit så kul att ha haft en hel vecka tillsammans, och vi har båda fått mersmak.

Efter allt som har hänt så har vi kommit ännu närmare varandra, och det känns rätt ända in i själen.
Vi vet båda två hur mkt vi tycker om varandra och hur bra vi mår när det är vi två, och nu är vi beredda att kämpa för det.
Det är som jag sa tidigare, men då med en helt annan känsla.
"Det är den som går vilse som hittar de nya stigarna"
Det var nog det vi gjorde, men nu har vi hittat en väg som passar oss, så vi får följa den och se vart den tar oss.

Nu: Te (ljuv & Vacker) i ny kopp. (båda sakerna present från Jenny & Anders)

I Lördags tittade solen fram och fick svetten att rinna i det uppslagna partytältet.
Jag var i Borlänge för att träffa Jonas men även för att gå på dop, eller "namnkalas" som dom kallade det  då det inte hade någon kyrklig anknytning.





Det var en mysig liten cermoni där det tändes ljus och lilla Stella fick en krans av prästkragar.

När namngivningen var klar kom dagens stora överaskning.
In på gården släntrar en kostymklädd man som presenterar sig som en vigselförättare!!!!!

Och ni som känner mig vet att jag har fruktansvärt lätt till tårar, så där stod jag å kämpade för att inte börja tokgrina, men när Robin började sjunga "Det vackraste" var det kört för min del.
Dammarna öppnades.


Numera gift, Micke med lilla Stella


Frugan, Erika



Så för att komma på andra tankar spenderade jag en stor del av kvällen med ungarna på deras bamsestora studsmatta, som var omgiven av skyddsnät, turligt nog för ungarnas skull....haha.
Vi övade volter och alla möjliga trick, tror ni jag var älskad av alla eller? haha...
Det var en riktigt trevlig dag/kväll. Åt massor av god mat och lassvis med tårta (jag äääälskar tårta!).



Så Micke och Erika, Tack för en mysig dag!

Shit vad kvalmigt det är idag!

Efter en snabb titt ut genom fönstret imorse gjorde jag det bistra misstaget att tro det var kyligt ute.
Så när jag väl kom fram till tåget var jag nästan avliden pga uttorkning, och när jag kommit fram till jobbet kändes min rygg lite blöt som...ja, nån som just badat.

Måste tokjobba idag.
För sen är jag ju inte tillbaka på kontorsstolen förränns om 2 veckor igen, och då oxå bara för en dag.

Så nu:
jobbajobbajobbajobbajobba.

Sitter och försöker packa ihop en väska.
Ska till Borlänge över helgen.

Det blir dop och lite annat.

Enligt tidningarna ska det bli fint på lördag, men regn både imorgon och på söndag.
Måste nog ta mig en titt på smhi´s sida för säkerhets skull.
Det är ju vansinningt svårt att packa för endast en helg.

Jonas har lagat upp bilen så nu ska det övningsköras, måste göra det här nu.
Och boka en uppkörningstid.
Fan.
Varför påbörjade jag det här?

Här sitter man nersjunken i soffan.
Övermätt.

Har just tryckt ner en kanna med hallonsmoothie.
En kanna.
Tröstdrickande.

Helgen har varit helt underbart mysig.

I fredags var Emma och Oskar här en liten stund innan dom fick tillgång till sin lägenhet.
Sen satt  jag och Jonas och myste i soffan, såg på film och skrek. Eller jag skrek.
För omväxlings skull.
Distrurbia, obehaglig, hua!

Lördagen började jag på skolan, epilering stod på schemat.
Strömförande nålar. Inte kul!
På eftermiddagen gick vi på stan, såg Ciao Bella på bio och lagade en god middag bestående av potatisgratäng m rotfrukter, och lövbiff med kantarellsås.
Och rödvin förstås.
Riktigt gott!

Och idag var vi med Emma och Oscar, hann även ligga ute och sola  och äta pizza i parken.
En riktigt trevlig dag med andra ord!
Äntligen har man fått uppleva lite sommarvärme!

2 veckor känns olidligt långt borta.
Får ont i magen.
Vill ha dig här nu.  Stoppa tåget och få det att vända tillbaka.

Fy.
Saknar dig redan.

Undrar om det fanns kvar några chokladkakor...
Buhu..

När det gäller att skriva specialarbetet iaf.
Vin, choklad och en dålig film i bakgrunden, det gör susen det!

Hur underbart namn är inte det på ett nagellack?

Sitter och fräschar till mina naglar med denna underbara färg mellan samtalen, när jag kommer på att allt detta jobb ändå är förgäves.
För på lördag måste det bort.
Jäkla skolregler.
*suck*

Men lite snygg får jag vara i några dagar iaf.

Vädret utomhus lockar fruktansvärt, ska nog njuta av min lunch utomhus, tillsammans med boken som jag snart läst ut.
Får inhandla en ny på stationen sen istället.
Så vad tycker jag då?
Man vet inte att använda näsan förräns man läst denna bok...haha....
Äckel och gud vette allt.
Välskrivet och extremt beskrivande, man känner alla dofter som om dom skulle omge en som ett fuktigt moln.
Obehagligt och påträngande.. men bra.
Ska nog äta klart innan jag börjar läsa...

---

Regn i eftermiddag enligt smhi sa chefen just.
Blir väl att lägga sig i ett solarium istället (jag vet, väldigt oprofessionellt av en blivande hudterapeft) och drömma sig till varmare stränder istället.

Det kryper i kroppen.
Kan inte sitta still. Inte koncentrera mig.

Jag bara längtar å längtar å längtar.
Fredagen på jobbet kommer vara helt outhärdlig.

Och hur ska jag kunna sitta i skolbänken, dra mig igenom teoripassen?
Sikta med en strömförsedd nål mot minimala hårsäckar?
Det säger ju sig själv, jag kommer vara en livsfara!
Haha...

Du kommer ju hit iaf.
Ska ta vara på varje minut, njuta av varje sekund.

Sen tar det ju evgheter innan vi ses igen.
2 långa veckor.
Igen.

Det här känns ju helt bisarrt.
Jag har ju haft dig så nära så länge, och nu har vi hamnat här.
Och vart hamnar vi sen?

Allt känns helt upp och ner men ändå så bekant.

Det känns ändå som jag alldeles nyss hade kontroll på situationen, mitt liv.
Börjat förstå hur jag skulle tackla situationen.
Nu ska du vävas in igen.

Jag orkar inte hålla på och flytta omkring, studsa fram och tillbaka mellan olika lägenheter på olika orter.
Det har vi gjort, tillräckligt många gånger.
Så vart ska vi ta vägen?
Du och Jag?

Jag har börjat om.
Raderat sådant och sådana som bara varit i min väg, i vår väg.
Sådant och sådana som endast ätit av min energi.
Jag har börjat iaf.

Jag fått perspektiv på saker.
Insett vad som är vitkigt för mig i mitt liv, och vad jag kan vara utan.
Jag ska inte bry mig om vad andra gör, vill, upplever, tycker.
Det enda som är viktigt är vad jag vill.
Jag har haft svårt att fokusera på det förrut. Tänkt för mkt på andra.
Men nu är det andra tider.

Jag är jag.
Och det är jag stolt över.

Och jag vill ha dig, och dig endast.
Det gör mig lycklig.
Just den tanken.