.: Livet som mest :.

Så nu sitter man här.
Fokuserar.
Repeterar mitt mantra, om och om igen för mig själv.

"Det är vackert väder ute
Jag kommer äntligen få bo tillsammans med min älskling igen
Jag är snart klar med min utbildning, kanske får ett nytt jobb inom det!
Thailand är inte långt borta nu
Lägenheten kommer bli så fin när den är klar"

Allt för att inte tänka,
"Idag är det sista dagen på mitt jobb i uppsala, tillsammans med mina underbara kollegor"

Det fungerar inte.
Jag är (som ni kanske märkt) en väldigt känslosam människa, och för att klara av den här dagen utan att börja grina kommer jag att behöva ta till det tunga artelleriet.
Så jag försöker tänka som Jonas när han satt upp ett mål och försöker klara det.
Istället för att tänka eller känna efter hur jobbigt det är så ser han framför sig allt det bra som kommer med det.
Och så gör jag idag.

Får se i em om mina darlings lärt känna mig under den här tiden och bjuder på tårta...

Tiden har gått alldeles för fort den här helgen, och det mesta är som i en dimma.

Veckans prövningar har satt djupa spår i kroppen och tröttheten ligger som en dimma i huvudet.
Det har ätits god mat, druckits vin och gått i flera timmar på en hälsomässa här i Sthlm, Jenny och Anders var tillsammans med Jonas på besök, men dom åkte alldeles för många timmar för tidigt så mitt behov av närhet är inte tillfredsställt.

Tv:n, micron och halva garderoben åkte med dom imorse, och jag sitter och försöker klura ut vad jag behöver ta med mig för saker innan dess att vi hämtar resten i slutet av November.
Svårt, mkt svårt.

Men som sagt, tiden har ju bara flugit sin väg sen i början av Oktober och på Onsdag är det min sista dag på jobbet.
Så snart är jag sambo igen.
Tillsammans med Jonas. Igen.

Och det känns så jäkla bra!
Lika kär som jag alltid varit, men säkrare än någonsin.
Allt skit som har varit har jag städat bort och kommer inte att beblanda mig med igen.
Jag ska sluta vara självdestruktiv och istället satsa på det som gör mig gott, på saker som betyder något.
Som är på riktigt.
Som Jonas. Han gör mig så jäkla lycklig.

Nej nu måste jag börja göra mig iordning.
Ska hem till syrran och Oskar, äta tacos tillsammans med dom och morbror Henka.

Ha en underbar Söndagskväll!

Okej.
Så här är det.
Jag är sjukt trött men kommer inte få sova än på ett tag.
Har just kommit hem, duschat och måste nu sätta mig och råplugga inför morgonens slutprov i spa.

Känns inte allt för motiverande då dagen redan har fyllts till bredden.

Det började på morgonen då jag kom till skolan enbart för att skriva 3 prov.
!!!
Jag tror det gick bra iaf, så länge jag får godkänt så är jag nöjd.
Det är inte vad jag presterar skriftligt i skolan jag vill lägga energin på, utan den sparar jag till mina framtida kunder.

Mötte upp mitt gäng underbara kollegor på Sundbybergs idrottsplats efter detta, Curling stod på schemat!
Och så rädd jag blev när jag för första gången ställde mig på isen, det var ingen styrsel på något!
Men vad jag och mitt lag ägde i matcherna som vi spelade i slutet, 7-0 till oss när slutsignalen ringde.
Bambi var som bortblåst och man flög fram på ett ben.
Och fy fasen vad ont det gör nu!!
Det börjar nere i hö knä och sträcker sig hela insida lår upp till ljumsken.
Det blir spännande om jag kommer att kunna gå imorgon...

Efteråt åkte vi till en libanesisk restaurang där dom öste mat över oss!
Man önskade ganska snabbt att man hade behållt mujukisarna på istället för att byta tillbaka till tajta jeans...
Bad idea helt klart.
Det bjöds på underhållning, magdans, och som vanligt blir man alltid uppdragen inför alla.
Och totalförnedrade magdansösen.
Eller, jag var sjukt bra iaf, hahaha...Shake that ass....haha...

Näe.
Jag orkar inte plugga nu.
*ställer klockan på 05:30*
Jag får börja morgondagen med en kall dusch och starkt kaffe istället.

Sov gott änglar.

Kan ju börja med att berätta att söndagens prov slutade i galenskap.
När jag för en gångs skull verkligen hade pluggat ordentligt låg hakan på bänken när jag fått provet.
Fysikfrågor??
Jag har ju pluggat kemi!!!
Satt och sneglade runt i lokalen, inväntade en reaktion från de andra, dom måste väl också undra varför vi fått fel prov, eller tror alla att det är ett extra test?
Vad är det frågan om??
Men nej. Det var bara jag.
För jag hade pluggat på helt fel frågor. Lyckat Sandra. Jättebra.

Nu har jag 3 prov att skriva ist för 2 på torsdag.
Jättebra Sandra.
Men jag ska väl vara glad för att jag får skriva om det iaf.

Nu tillbaka till dagens jäktande.
Har haft 2st lektioner med spa idag, 1a och 2a gången på kund.
Har varit lite stressad över det då jag inte haft något slags test på detta innan, och på fredag är det slutprov.
Men det gick bra och jag har fått en extra uppdatering just innan provet, asbra!

Fixade även slutprovet i manikyr idag.
Och allt detta innan kl 15 idag.

Jag fick en kvarts lunch.

Nu ska jag stressa ner i ett varmt bad och sen fortsätta plugga.
Lycka till till mig!

Satt och kollade igenom alla gamla inlägg igårkväll.
Har hunnit skriva en del på väldigt kort tid.
Och ännu mer har hunnit hända, ändrats, ändrats om igen under denna tid.

En känslomässig bergochdalbana med en massa turer hit och dit.

Man får en liten klump i magen när allt spelas upp framför en igen.
Det kryper under huden och hjärtat börjar slå i otakt, lite snabbare än vanligt.
Och sen slår man bort det och fokuserar om.

Återgår till nuet och dom känslor som gnistrar inom mig.

Mycket av tiden som jag har haft för mig själv under den här uppstarten av vårt förhållande har gått till att tänka.
Till att känna efter. Att riktigt känna efter.
Att trycka ifrån mig förväntningar från familj, vänner och från Jonas.
Att ställa olika alternativ mot varandra, att göra riskanalyser och vidareutveckla mina tankar om vad jag vill göra med mitt liv.

Mycket återstår. Väldigt mycket.
Men trådarna börjar nystas upp och jag känner mig mer självsäker än någonsin.
Och det är bara början.

Jag har insett att mycket av det jag gjort tidigare har jag gjort för andra.
Jag har inte kunnat stå fullt ut för mina val utan hittat undanflykter och känt ett behova att förklara mig.
Gömma mig.
Förklara mig gör jag väl fortfarande.
Det sitter hårt. Behovet över att alla verkligen ska förstå varför jag gör vissa saker.
Men varför gör jag det?
Den enda jag ska behöva stå till svars för är mig själv.

Så det är väl bara att kavla upp ärmarna och ta tag i livet igen och forma det till något jag kan vara stolt över.
Försöka att inte göra allt på en gång och inte avsluta det ordentligt.
Utan att ge allt den tid det behöver och känna mig nöjd över slutresultatet.
Jag känner mig tillfreds med mina beslut, även fast allt inte kommer gåsom en dans på rosor så är jag iaf medveten om det.
Det kommer bli jobbigt.
Det kommer bli underbart.
Och jag är beredd.

Helgen har som vanligt gått i raketfart.
När jag tänker tillbaka några veckor känns det som att allt bara flutit ihop.
Tidsperspektivet är helt förvridet och jag vet inte vad som var när.

I Fredags var vi på Magnus Betnér efter att ha snurrat runt i Falun i jakt på ett kvällsöppet fik.
Till min besvikesle och totala frustration (jag var sjukt arg) så fanns det inte ett enda!
Det är ju helt sanslöst! Vansinnigt kasst!
Hur kan en stad på allvar inte ha ett enda café som är öppet efter kl 18?
Menar dom allvar?

En kompis till Jonas försökte skämta till det hela och menade på att fiken inte går runt kvällstid på helgen pga att kl 18 en fredagskväll är alla redan fulla.
Och genast blev jag lite räddare.

Jag var så grinig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Stackars Jonas.
Gjorde sitt bästa och ändå blev det kajko. (Det var faktiskt hans uppgift att kolla upp om det fanns några, men resultatet av den efterforskningen är en helt annan historia)

Men så fort jag fått lugna ner mig och skratta bort eländet så förvandlades det till en lyckad kväll!
Betnér var riktigt bra och det var skönt att få skratta av sig lite.
Han slog ner på allt och alla, men oftast på sånt som faktiskt är helt sjukt i vår nutid.
Levererade många tankeställare och skrattet stannade i halsen några gånger.
Men det är en smart kille. Helt klart.
Rekommenderas!

Trots att min skepsism mot spådomar och dyl börjat falna så har jag aldrigt riktigt accepterat tidningshoroskopen.

Men även trovärdigheten mot dem har börjat stiga, särskillt Sthlm citys.
Varje dag den senaste månaden har mitt horsoskop stämt oförskämt bra faktiskt.

Dagens city:

Lejonet
(23/7-23/8)
"Du behöver inte bara tänka på jobb och problem som ska lösas.
Nu behöver du ny energi. En god middag tillsammans med din kärlek känns bra"

Jag ska försöka koppla bort allt med jobb och problem som ska lösas.
För till helgen ska jag och kärleken ut och äta!
(Det var redan inbokat, innan dagens horoskop)

Det är helt otroligt hur lite som kan göra att man känner sig helt avskuren från omvärlden.

Och det är helt otroligt att varje gång man tänker en flyktig tanke så slår det in?
När det gäller saker av missgynnande karaktär menar jag då.

Sitter på tåget, lägger mobilen brevid mig. Är nästan framme i sthlm.
En kort sekund, "tänk om jag skulle råka glömma den när jag lagt den där".
Kliver av tåget och vandrar iväg mot Emmas salong.
Och då slår det mig.
Och naturligtvis har jag inte med mobilen.

Men som tur är finns det hederliga personer som lämnat in den på hittegodsavdelningen.
Jag är dig djupt tacksam!
Men ändå är det hittegodsavdelningen som kräver 100spänn för att jag ska få hämta ut den...?
Efter nio imorgon.
Så jag kommer bli sen till jobbet.
Great.

Vilken dag. Jäkla skittelefon.
Repig och jäklig.

Och det känns helt tomt.

Och hur ska kunna vakna imorgon?

Usch.
Luften har gått ur mig totalt.

Man kommer hem till ett hem som snart inte ska vara ens hem längre.

Man tittar sig omkring.
Kläder ligger överallt. Öppnad post. Handdukar och småprylar.
Väldigt olikt mig.

Men den senaste tiden har det bara känts som ett förvaringsställe för mig och mina saker.

Jag är fruktansvärt dåligt på att leva idag.
Jag lever alldeles för mkt i framtiden.
I huvudet iaf.
Och när framtiden känns så mkt mer lockande är nutiden släpper jag nästan det som pågår runt mig just nu.
Blir instängd i mig själv.
Fokuserad på det som ska komma, planerar, planerar om. Försöker hitta den bästa lösningen.

Inte konstigt att man inte kan sova.

Men det ska jag göra nu.

Helgen har gått i rekordfart.

Har fått titta på nya lägenheten, smugit runt och kollat på hur mkt jobb som behöver göras och tagit en massa mått.
Vit(svart)varor är beställda och golv ska beställas.

Kommer förmodligen in i lägenheten den 22oktober, så det kommer bli att sova i röran iaf.
Trots att möblerna får står kvar hemma så länge.
Det blir bara att dra på sig blåstället och börja spackla och måla på en gång!

Känner att jag inte riktigt hänger med i vad som händer just nu.
Även fast allt känns bra så är det väldigt intensivt just nu, och jag längtar efter att få en helg där jag inte behöver dela boende med någon annan än bara jonas.
Det börjar ta på krafterna att ha en massa människor omkring sig hela tiden, man får aldrig andas ut riktigt.

Känns att det var länge sen jag festade.
Är fortfarande bakis efter Lördagens tequilarace.
(ja jag veeeeeeet!!!!)
Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte dracknågot annat. Eller nästan iaf.

Höll på bli fälld av en cyklande man med hund i koppel idag.
Går med musik dånandes i öronen när jag ser en schäfer på min högra sida, reagerar på att han är kopplad och sekunden senare känner jag kopplet mot knävecken.
Som tur var hade ägaren varit smart nog att släppa kopplet så jag blev snärtad och tappade endast balansen.
Hade jag ramlat hade jag nog inte blivit allt för glad.
Nu kunde jag iaf skratta åt den komiska situationen...

Känner att jag måste få ut lite aggressioner.

Morgonen börjar som vanligt, trött. Försöker skynda mig så gott jag kan, men blir ändå sen till tunnelbanan.
Missar mitt tåg men känner ändå lugnet, för ett nytt kommer ändå om nån minut.
Så jag hinner.
Om det inte vore 5min försenat.

Sitter hela vägen och håller andan.
Vågar inte titta på klockan utan rusar mot tåget för att se det ånga iväg mot uppsala, utan mig.

Fick spendera en totalt värdelös halvtimme på centralstationen som har noll mysfaktor.
Och den är betydligt lägre än normalt tio över sju en fredagsmorgon.

När jag nästan är i Uppsala, redan försenat så stannar tåget som vanligt 500m ifrån perrongen.
Som vanligt!
Irriterad som jag redan är förväntar jag mig att få sitta där i några minuter i vanlig ordning.
Men får sitta där i 20.
 Pga Spårbrist!!!!!!

Det är ju ett skämt. Helt galet.

Spårbrist???
Vad hände med ett ord som stavas PLANERING???

Sitter och väntar.
Syrran ska komma förbi.

Jag ska få risiga toppar klippta och sen får vi se vilken behandling damen vill ha i motprestation.
Och pizza ska vi äta.
Låter som en riktigt trevlig Torsdag.
Kanske ska slänga på en ansiktsmask också så är man tipptopp till helgen, med nya underkläder och allt ;)

Har dekat ner mig totalt.
Fick diska som en galning för jag vågar inte släppa in henne i den krigszonen, har inte ens orkat tvätta den senaste tiden.
Dumpade ett lass hos Jonas och har handtvättat det som jag verkligen vill använda.
Allt för att jag inte orkar gå ner i tvättstugan.

Resultatet blir ju att badrummet är fullt av tvätt som hänger på tork.
Inte så estetiskt tilltalande kanske.

Men jag känner ingen ork att hålla efter här hemma.
Precis som väntat, då jag nu mest går och väntar på att få packa ner allt igen.
För att packa upp igen.

Varför hålla efter?

Jag inser att jag lät lite bitter i förra inlägget.

Och det kanske jag är också.
Litegranna iaf.

Men jag är lycklig också.
Så ni vet.

Fan att man inte kan sova som man ska.
Kröp ur sängen halv sex imorse för att nästan få hjärtstopp när jag såg mig själv i spegeln.
Icakassar under ögonen.
Men kul.
Stuppade huvudet under iskallt vatten för att piggna till samt minska svullnaden.
Men en dunkande huvudvärk som tacken.

Hasade ner till taxin som väntade och fick mig en monolog om hur värdelöst taxiyrket blivit de senaste åren.
"Det var bättre förr"
När han inte fick någon direkt respons av mig, (vad mer kan man säga än det var väl trist? Inte fasen vet jag nått om taxiyrket??) då sätter sig karl och börjar fisa.
En massa smygare!! Äckliga som faen!
Vilket jäkla gris! Instäng i taxihelvetet och tidigt på morgonen.
Grävde ner mig i halsduken och dog lite granna.

Har ångest för att sätta mig på flyget hem igen, man tror ju att man av misstag hamnat i en torktumlare.
Det lever om och skumpar och har sig.

Och hemma väntar en massa disk.

Tackar min lyckliga stjärna att jag nu efter 5års hattande runt omkring iaf ska skaffa mig en diskmaskin i nya lägenheten.
Lycka!!!!

Vår värld...

Jag jobbar på ett företag som säljer Värme.

Men ändå fryser jag.
Logik?