2kg
Och man känner sig som en oformlig klump.
Jag vill ha en kula nu.
Valborg.
Nu har tröttheten omvandlats till pigghet som jag sen ändå har lyckats sova till trötthet igen.
Man ska inte sova mer än man behöver känner jag idag, somnar nästan vid skrivbordet...
Trots både sura björnar och kiwi.
Ikväll blir det till att grilla hamburgare med godaste beaåsen från älvsbyn och sen lite mys framför en majbrasa.
Solen börjar titta fram nu så jag hoppas det håller i sig fram till kvällen.
Det har ju varit riktigt underbart väder nu i 2 veckor, men imorgon ska det tydligen regna.
Så det gäller väl att passa på, synd bara att det är imorgon man är ledig.
Har gjort en massa mysiga saker i solen, och kort finns som jag tänkt ladda upp.
Men jag har inte haft lust att sitta vid datorn efter att jag kommit hem från jobbet så det har blivit lite torrt med det, får kanske sysselsätta mig med det under morgondagens regn kanske...
Ny tv verkar vi ha införskaffat, 20tums byttes ut mot en 42tum tror jag (?) och nu känns det som att jag är på bio varje kväll, ska försöka koppla in den lilla i köket nu så vi äntligen får igång vår frukost tv!
Till helgen blir det annars lite guiratthero fest med goa vänner, innan vi måste sätta igång och kakla i köket och allt anant som följer med.
För nu har vi bestämt att vi ska vara produktiva så att det blir bortgjort.
Ska försöka ta lite bilder så ni får se den makabra förändringen...
Tid för eftertanke.
Har inte ritkigt haft lust att uppdatera, då det inte har funnit spec roliga händelser att uppdatera om.
Har varit borta från jobbet i några dagar nu och istället varit hos släkten i värmland.
Morfar insjuknade hastigt i torsdags efter att vi för 3 vekor sen fick veta att han hade cancer i bukspottkörteln.
Och i Söndags somnade han in.
Riktigt tungt har det varit.
Man vill inte riktigt bli så vuxen att människori ens närhet börjar bli ännu äldre.
Det är så mycket tankar som börjar dyka upp, men det är väl på både gott och ont.
Man börjar tänka igenom sitt eget liv, vad det innehåller och vad man skulle vilja att det innehöll mer av.
Och jag har städat. Rensat ut spöken från balkongen och garderoberna, rensat i pappershögarna och tagit itu med sånt som legat.
Jag vill inte ha något som tynger mig, det känns så onödigt!
Jag har grinat. Blivit förbannad över saker som jag inte orkat bli förbannad på tidigare och varit allmänt instabil.
Lite kan jag nog skylla på hormonerna, men det känns som att jag har ett behov att städa upp i mitt liv.
Rensa i allt.
Har ströläst en bok sen ett tag tillbaka, "konsten att leda dig själv", men har väl inte riktigt varit mottaglig för det tidigare, men känner väl nu att jag inte kan sitta och tycka en massa saker utan att göra något åt det.
Nästa sak på min lista: Jobbet.
Det kan aldrig bli en ändring om man inte gör något åt det själv.
Jakten fortsätter...
Såg just ett blogginlägg med bild på ett påse ostkrokar och en cola.
Undrar om man kan måla med ostkrokskladdiga fingrar ikväll...? Utan att lämna några spår....
Har förresten satt upp(eller jonas har satt upp) vårat nya lyxiga duschdraperi :)
Vi gav upp jakten på en duschvägg som skulle passa vårat lilla badrum, och det blev faktiskt ganska bra.
Nu ska vi bara hitta ett snyggt badrumsskåp!
Ikea är ju alltid ett prisvärt alternativ, för det verkar inte direkt krylla av skåp där inte ett nytt handfat följer med, till betydligt högre priser...
Hemskheter
Man blir så matt med alla hemskheter som utspelar sig runtomkring en dagligen.
Försvinnandet av Engla har ju varit väldigt påtagande, särskillt när det utspelat sig så nära.
När personer tagit ledigt från mitt jobb för att delta i sökandet, när han har suttit i häktet här.
Hemskheter händer varje dag, men man blir så matad med allt skit som händer världen över så det är nästan inte förräns det är in på granntomten man verkligen känner av det.
På riktigt.
Man får ont i hjärtat när man tänker på hennes familj, på alla som kämpat och letat och gjort sitt yttersta för att hjälpa till.
När människor som han får röra sig obehindrat bland människor.
När människor som han inte bara borde bli inslängda och sedan utsläppta. Vad hände med vård?
Han är ju sjuk!! Varför skulle han slutabete sig som ett monster bara för att han varit inlåst i nått år??
Vart är logiken? Vad i självaste fängslandet gör att man slutar?
Man blir så less och matt.
Och rädd.
Vi tände ett ljus för Engla igår.
Och för alla andra som drabbats av liknande hemskheter.
Matmattematiken.
Min första Lördag faktiskt. Dödens timmar ska man kanske döpa om dom till.
Det är inte ett endaste pass medans jag står här, utan det är bara några tappra själar som ska gymma lite.
Så tystnaden är total.
Eller vad man nu brukar säga.
En timma kvar innan jag får gå hem.
Äta.
För jag har märkt att äter man inte tillräckligt ofta så vill man spy.
Även fast jag aldrig gör det. Men känslan finns där iaf.
Och ibland vill man spy även fast man just har ätit, eller det luktar mat. och man ska få äta alldeles strax.
Så det är liksom pest eller kolera.
Men jag som aldrig varit spec duktigt på att äta var tredje timme eller vad dom nu säger ska vara bra, har vissa problem med att få i mig mat typ hela tiden.
För det är inte behagligt att vara mätt hela tiden.
Men man vill ju inte heller må illa.
Så det här har jag märkt fungerar:
Morötter - går att gnaga på typ hela tiden utan att man blir mätt.
Bröd utan pålägg - luktar inget
Kräm - glider lätt ner
Havrefras med mjölk - så tänderna får arbeta lite
Man hittar som sina knep.
Stackars Jonas bara, han får laga mat varje dag utan att jag sen kan äta av det.
Men det borde väl ge sig snart kan jag tycka.
Här ligger man i lä...
Men i geografi gör jag nog det mot dom flesta!
Haha...
Med barn.
Då var det ute.
Som ni kanske förstår så väntar jag och mina underbara sambo barn.
Så om allt går bra *jag håller tummarna* så har vi en liten knodd i Oktober.
Helt sanslöst.
Det går inte en sekund utan att man tänker på det.
Man oroar sig för att det inte ska gå bra, att något ska gå snett.
Man tänker på hur mysigt det ska bli. Hur mycket man längtar. Hur mycket vi längtar.
En massa jobb.
Man kan inte riktigt samla tankarna, allt bara flyger iväg åt olika håll.
Det är så mycket känslor! vet inte i vilken ände jag ska börja nysta.
Så det kommer väl dyka upp något osammanhängande resonemang lite då och då.
Eller ganska ofta.
Nu när jag kan börja ventilera mig lite här.
Just nu känner jag mig bara så lycklig.
2 blir 3.
Illamående.
Svullen.
Hungrig.
Trött.
Och sjukt lycklig!
Är det bara jag som är en fryslort?
Smyger runt, iakttar.
Förundras.
Det är faktiskt inte bara här april återigen lurar oss och förvandlas till november.
Hur kan alla smyga omkring i kjolar och tunna strumpbyxor?
Jag fryyyyyyser bara jag tänker på det!
Här byltas det på värre än värst och dagen då jag faktiskt tog av mig mina långkalsonger för första gången i år känns väldigt avlägsen.
Fick nästan skotta fram kärringhondan imorse.
Jag vill ha en radio på mitt skrivbord.
April är en värdelös månad.
Efter att ha passerat våren i Uppsala under helgen misströstar man när man idag vaknar till det värsta slaskvädret hittills. April är en värdelös månad.
Äntligen har jag en cykel!
Äntligen har jag en cykel! En tysk, grön skönhet från 70-talet för 400 riksdaler.
Jag kunde sova mkt längre imorse... :)
Vårkänslor!
Jag är så less på alla dessa upp och ned gångar, kan inte våren vara här för att stanna??!
Igår var dagen då jag för första gången sen i september (om vi bortser från thailand) då jag tog av mig mina långkalsonger. Jag satt på ett bord mitt bland allt bråte på balkongen i flera timmar och stekte i solen med en bok i handen.
Men sen kom sambon hem och tvingade ut mig på en promenad, som sedan avstannade på ett par klippor vid älven istället....