En bit i taget.
Jag känner ett lugn i själen.
Pusselbitarna börjar läggas på plats igen.
Jag tittar på kartongen, tittar på hur bilden ser ut.
Vad som passar in, vad jag behöver flytta på för att få det som jag vill att det ska se ut.
Jag behöver inte bryta av några hörn, pressa ner bitar där dom inte passar för att få ihop det.
För det behöver inte bli klart idag.
Kommentarer
Trackback