Ihoppackad.
Från att ha kunnat beskåda mitt sovrum från höga höjder befinner jag mig nu ungefär 30 cm över golvytan.
Kanske 40.
Jag är så dålig på att uppskatta längd och tid och allt annat som mäts i siffror.
Men det är skillnad iaf, det märker jag.
Jonas var här i helgen.
Packeterade sina tillhörigheter i lådor och tog med sig hälften av alla möbler.
Köket ser faktiskt sorgligt ut.
Inget bord, inga stolar.
Funderar på att faktiskt sitta på golvet och äta någon dag, har aldrig gjort det tidigare, vad jag kan minnas.
Nu är det ju ett ypperligt tillfälle att testa.
Så hur känns det då?
Ja.
Helgen har varit lyckad endå, det blev inte mkt packande förräns idag.
Utan vi har varit på stan, ätit glass, tittat på bechvolley och gjort det vi alltid varit bra på.
Tagit vara på soliga dagar.
Så allt packande fick ske idag, och fort gick det.
Allt fick inte plats så han får hämta det sista innan vi lämnar över nycklarna till dom nya ägarna om en månad ganska precis.
Konstigt hur allt kan kännas så normalt.
Eller välbekant är väl kanske ordet, och det är ju inte så konstigt.
Det känns skönt att vi inte är ovänner, men konstigt att vi inte är mer än bara vänner.
Men det är väl en vanesak.
Jag tycker att jag klarat av mina första 2 månader som ensamboende galant, jag är väl en ensamvarg i grunden.
Men jag har blivit lite väl tam under mina samboår.
Jag har aldrig haft några problem med att bara vara med mig själv.
Men jag har aldrig känt mig så ensam som när Jonas åkte.
Nu är det på riktigt.
Satt ute i parken efter Jonas hade åkt, njöt av solen.
Försökte koncentrera mig på boken jag börjat läsa. Men gick in efter en timme.
(nya skorna från Monki)
En av grannungarna levererade dagens kommentar, med huvudet instucket mellan dörren och dörrkarmen.
"- Vart kommer du ifrån?"
"- Vad menar du?"
"-Ja men från vilket land?"
"- Ehh...från Sverige"
(stora frågande ögon tittar på mig)
"- Men varför pratar du så konstigt?"
Ungen var 9år, hade flyttat 10 ggr under sin korta livstid, men hade säkerligen inte varit många mil utanför Uppsala...
Jo just ja.
Köp INTE en ögonfransböjare på Maxi i Umeå.
Märkte till min förskräckelse att den klippte av hälften av mina fransar på vänster öga.
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag stod bara som en fån och tittade på mina stackars fransar som sakta seglade ner mot handfatet.
Jag känner mig naken.
Kommentarer
Postat av: AnnCha
Ahhh!!! Haha... tycker både synd om och skrattar ganske gott. Får lite dåligt samvete men har rätt roligt... haha....! Det växer ut nya på ett tag får vi hoppas ;) PUSSSSSSS!
Trackback