Onåbar.


Det är helt otroligt hur lite som kan göra att man känner sig helt avskuren från omvärlden.

Och det är helt otroligt att varje gång man tänker en flyktig tanke så slår det in?
När det gäller saker av missgynnande karaktär menar jag då.

Sitter på tåget, lägger mobilen brevid mig. Är nästan framme i sthlm.
En kort sekund, "tänk om jag skulle råka glömma den när jag lagt den där".
Kliver av tåget och vandrar iväg mot Emmas salong.
Och då slår det mig.
Och naturligtvis har jag inte med mobilen.

Men som tur är finns det hederliga personer som lämnat in den på hittegodsavdelningen.
Jag är dig djupt tacksam!
Men ändå är det hittegodsavdelningen som kräver 100spänn för att jag ska få hämta ut den...?
Efter nio imorgon.
Så jag kommer bli sen till jobbet.
Great.

Vilken dag. Jäkla skittelefon.
Repig och jäklig.

Och det känns helt tomt.

Och hur ska kunna vakna imorgon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback