Jag kände det på mig redan då.

Ända sen jag var liten och åkte Rainbow för första gången har jag varit skräckslagen för den.
Jag valde den för att jag trodde att den skulle vara som en häftigare version av parisehjulet, men ändå mild.
Krampaktigt höll jag fast mig vid handtagen, satt man verkligen inte fast bättre än så här?!!

Lika dum som vanligt satt jag mig i samma karusell några år senare, då med min lillebror brevid mig.
Lika skräckslagen som sist, om inte mer, då jag kände att jag behövde hålla fast honom lika hårt som jag behövde hålla fast i handtagen.
Då var 2 händer alldeles för lite.

Och nu kan jag med största säkerhet säga att jag ALDRIG kommer sätta mig i den karusellen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback