.: Livet som mest :.

Idag är det en dålig dag känner jag.
Känner mig trött och sliten och faktiskt lite febrig.

Den är en sån där dag jag helst hade velat spendera i soffan.
Trist väder är det också som grädde på moset.

Nervös börjar jag bli också.
Vi ska på vårat första ultraljud nästa tisdag
Lika mycket som jag är exalterad är jag livrädd.
Tänk om nått är fel/har gått fel?
Tänk om den lilla inte är frisk eller inte lever längre?
Jag vet att det är onödigt att tänka sådana tankar men det är nästan omöjligt att inte göra det.
Man känner efter hur man mår hela tiden, hur det känns i magen hela tiden.
Undrar om allt går som det ska.
För oavsett om allt det här galna faktiskt pågår i min kropp har jag ju noll kontroll!
Väldigt väldigt obehagligt.
Men samtidigt sjukt underbart.

Man blir ju knäpp för mindre.